Tågresa.

Just nu sitter jag på tåger för att få komma bort från vardagen ett par dagar. Ska spenderas med vila, möten med människor jag tycker om och kanske lite shopping? Sambon fyller ju år snart så det börjar bli läge att införskaffa några presenter. Som tidigare nämnt så har man börjat märka av årstidsförändringen ganska kraftigt och kylan biter i kinderna.

Självklart är tåget försenat som vanligt, och när vi väl kommer på så stämmer inte biljetter och platser överrens. Valfri sittning sa konduktören och jag börjar genast leta efter en lämplig plats att slå mig ner på utan att störa medpassagerare då jag hade tänkt att se lite film. Jag går förbi kupé efter kupé som alla är nedsläckta.
Till slut finner jag en kupé där lyset är tändt och det finns gott om plats. Här sitter endast en ung tjej och ett konstverk i form av en docka i mänsklig storlek, men med en avsaknad av huvud. Jag frågar om jag kan slå mig ner och tjejen skrattar.
Jag är den första som har frågat, tidigare passagerare har tittat på tjejen, titttat på dockan och sen tillbaka till tjejen innan de tyst har gått vidare till en annan vagn.

Nu sitter jag helt själv och ska krypa upp i mitt lilla bås och slå på en "stefan och krister" film och hoppas på att påstigande passagerare kan bli lika rädda för mig som de blev för tjejens ...konstverk?

Tro, hopp & kärlek.